Det blev ett par bilder ändå

Den här hösten och vintern har det varit väldigt stor norrskensaktivitet som det känns. Långt ned i landet har man kunnat se norrsken. För ett par veckor sedan fick många uppleva ett norrsken starkare och mäktigare än på länge. Jag själv var så otroligt trött den fredagen och stod i mitt sovrum som vetter mot norr och tittade hur norrskenet draperade sig på himlen. Jag orkade inte gå ut och fota det. Jag har sömnproblem i samband med en utmattning som jag håller på att ta mig i genom och sömn är prioriterat just nu hur mycket jag än vill nattfotografera både norrsken och månljus. Jag sa till min sambo att vi provar att åka ut dagen efter i stället. Det skulle bli norrsken även då. På lördagen drog moln in och showen uteblev.

Efter det har jag inte lyckats pricka varken pigghet eller klara kvällar för att fota norrsken förens i går. Jag har inte haft lust att jaga det varje gång det plingat till i telefonen från appar eller notiser av dem som sett norrsken. Det stressar mig lite för mycket och jag åker ut för att primärt få fota och uppleva och inte jaga den bästa bilden eller vara först på ett ställe. Jag vill ha lite planering innan, tänkt ut en plats och ett motiv. Det brukar ofta bli bäst då.

I bland kan det även bli ganska bra utan allt för stor planering. I går var en sådan kväll. Vi såg under eftermiddagen att det skulle bli ett kraftigt norrsken och väderprogosen lovade klart väder med en del vind. Vi tänkte ut en plats vi inte fotat från förut.

Så långt var planeringen och förutsättningarna ganska bra. Men jag hade inte tänkt norrskensfoto när jag åkt hemifrån ned till stugan. Jag hade därför inte tagit med mig fullformatskameran, D700:an eller den lite starkare pannlampan. I stället följde en Nikon D300 med det stora telet på 200-500mm för jag hade tänkt att fota fåglar och ekorrar. I kameraväskan låg Sigmat på 24-70mm som jag vanligtvis använder när jag fotar norrsken. Men det i hop med D300:an får inte samma känsla av vidvinkel. Dessutom är D300:an mycket sämre på brushanteringen än fullformataren och jobbar långsammare. Men man får helt enkelt jobba med det man har och stativet var i alla fall med.

Vår plan att fota från en utsiktsplats en bit bort visade sig inte bli bra. Utsiktsplatsen var inte skottad och det fanns ingen parkeringsficka i närheten. Vi fick tänka om och hamnade så småningom uppe på Kayrinatoppen där jag tidigare fotat mycket. Där var vi inte ensamma.

Utan pannlampa att använda för att hjälpa skärpeinställningen på traven och lite annat utsnitt i sökaren fick jag ändå till några skapliga bilder. Norrskenet var starkt och dansade fint över himlen med mot Klövsjö. Dessvärre blåste det rejält och dt skapade rörelseoskärpa i träden och emellanåt rev vinden tag i stativet.

När vi kände oss nöjda och frös lite för mycket åkte vi hem till stugan. När vi parkerat bilen såg i hur norrskenet dansade ovan våra huvuden. Något så starkt har jag inte sett vid stugan förut. Där som det är lampor från många andra hus och svårt att vanligtvis se norrsken. Förra vintern lyckades jag fånga en båge över stugan. I går kväll sköt jag bara av ett bild rakt upp vid tallarna. Inte mästerverk men en dokumentation över det starkaste norrskenet vid Lillkvista hitintills!