En fin fågelfotohöst

Jag har inte fotat lika mycket fågel eller ekorre i höst som jag gjorde förra året. Då spenderade jag mer tid i stugan vid fågel- och erkorrmatningen. När jag var hemma i stan tog jag lunchpromenaderna i kvarteren där jag bodde och fick se många sidensvansar.

Men jag har ändå fått ett par riktigt fina stunder med kameran och fåglarna. Som en tidig morgon på stugbron precis innan solen gick upp. Jag satt med kaffekoppen och kameran när en av ekorrarna plötsligt började stampade ivrigt och tjattrade. Jag blev lite förvånad eftersom den har inte brytt sig om mig tidigare utan brukar lugnt äta även om vi sitter ute. Men den gav sig inte. Det var som om den varnade mig för något och när jag tittade åt vänster satt en nötskrika på en pinne. Den som brukar vara oerhört skygg och reagerat på minsta lilla rörelser. Nu hade jag tur. Gryningsljuset gjorde att den inte registrerade mig och jag kunde ta några bilder innan en liten för hastig rörelse avslöjade att jag satt där. Nötskrikan gav sig iväg och ekorren blev tyst och fortsatte att äta som om ingenting hade hänt.

Vi har ju flyttat en bit utanför stan och hyr numer en lägenhet på en gård. Utanför oss har det arit full aktivetet under hösten. Talgoxar, gulsparvar, domherrar,trastar och nötskrikor rör sig bland träd och buskar. Häromdagen såg vi en sidensvans. En enda den här hösten och vi har väntat på dem. De ska enligt en fågelintrsserad herre på gården kommaom höstarna och äta upp rännbären. Men inte iu år uppenbarligen.

Det fina ed vår lägenhet är att vi har små fönster som vetter mot träden där fåglarna samlas. Perfekta gömslen konstaterade vi när vi satt i omgångar med kameror och fotade fågel från sov- och vardagsrum. Till våren har vi stora chanser att följa fågellivet på nära håll utan att störa.

Ett kärt återseende var både domherrar, tallbitar, björktrasten och framförallt sidensvanarna. De sistnämnda har jag väntat på. Fått höra att de brukar komma till rönnen ute på gården varje höst. Det dröjde ända till början av december innan de kom besök. Tillsammans med björktrastarna rensade de rönnen på bär och jag satt uppe i vår kattvind och kunde fota genom det lilla fönstret.

Snön dröjde både i Östersund och Storhogna och vi fick några fina helgdagar i skogen till fots. Jag hade lavskrikor när jag cyklat en lördag och söndagen därefter gick vi ut med kameror till samma ställe, en liten bit skog mellan ett hygge och ett skidspår. Den dagen visade sig inte lavskrikan men hackspetten var framme.

Vi har fågelbord även i år i stugan och periodvis är det full aktivitet. Nu under hösten och vintern har ett stort gäng domherrar varit på besök. De är roliga att fota och dagar när det är grått och snö på träden kommer de verkligen till sin rätt.

Nu ser jag framemot mot våren när flyttfåglarna kommer tillbaka och det börjar röra på sig. Det ska bli spännande att se vilka fåglar som kommer hit till Torvalla och kanske får jag äntligen fota Lavskrikan i sommar? Vi får se!