I gryningen

Regnet som har smattrat mot tältduken har upphört. Jag hör hur ljungpiparna sjunger utanför tältet. Hör deras vingslag i luften när något får dem på flykten. Ljungpiparna som vi såg på kvällen och fotade i platt ljus och på för lite långt avstånd. Jag vänder mig i sovsäcken och tänker att eftersom jag ändå inte sovit särskilt mycket kan jag lika gärna gå ut en stund. Jag måste ändå kissa.

Jag sträcker mig efter kameran och öppnar innertältet. Sticker ned fötterna i mina råkalla kängor och drar på mig regnjackan. Gnuggar ur sömnen ur ögonen och blinkar lite extra eftersom jag inte tagit ur linserna. Tittar på mobilens skärm och ser att klockan inte är mer än 4. Jag kryper ur tältet så tyst jag kan för att inte väcka sambon.

Regnmolnen har lättat och himlen börjar skifta färg över de norska fjällen i fonden. Molnstråken är lätt aprikosa och blåa. Det är kyligt i gryningen och jag huttrar lite. Får se ljungpiparna och fotar dem lite innan de lättar oh sätter sig lite längre bort på en kant med snöklädda fjäll och gryningshimmel bakom sig.

Äntligen tänker jag. Äntligen får jag chans att fota ljungpipare i lite bättre förhållanden och på lite närmare håll. Jag fotar och försöker ta mig lite närmare utan att skrämma bort dem. De tittar lite på mig men bryr sig inte nämnvärt. Medan jag fotar blir det allt ljusare och snart är dagsljuset här. Jag huttrar lite igen och går tillbaka till tältet och bara någon meter i från tittar en ljungpipare på mig. Jag kryper tillbaka in i tältet och tittar som hastigast på bilderna. Tänker att det alltid är värt att kliva upp i gryningen om man vill fota.

Jag kryper ned i sovsäcken och försöker somna om till ljudet av alla småfåglar som vaknat i takt med morgonljuset. Men jag fryser för mycket trots underställ och varma strumpor. Tänker att det inte gör så mycket ändå. Jag får sova i kapp hemma.

bakåt Möten jag kommer bära med mig

Leave a comment

Du verkar vilja spara bilden. Hör av dig så får du köpa den!