Hösten är här!

Sist jag skrev ett inlägg här hade tranorna precis kommit. Det var vår och ljuset hade återvänt. Naturen och djurlivet vakande igen och jag såg framemot alla fototillfällen våren och sommaren skulle bjuda på. Och som sommaren har bjudit på fina tillfällen att fota! Jag har fått studera ekorrarna vid stugan på närmare håll, fångat fina solnedgångar nere vid vattnet ovan där vi bor, sett lappuggla och hökuggla och varit till fjälls med kameran. Jag har samlat fina vår och sommarminnen och uppdaterat galleriet här på sidan och kommer fortsätta med det.

Men nu är det höst igen. Den här tiden på året är den finaste att fota tycker jag. Framförallt om det är lite grått och mulet ute. Färgerna är intensiva och paletten är ljuvlig, från gult till rött med alla toner däremellan. Hösten är också den period som jag är mest kreativ och jag tror det är färgerna som gör det och den där känslan av att naturen börjar göra sig redo för att vila under en tjockt täcke snö igen.

Vi är i stugan den här helgen och kamerorna är med. Vädret är grått och regnet hänger i luften men det gör inget. Vi har regnkläder med oss och jag gillar lite tjurigt höstväder. Vi har prickat in den där korta perioden när fjället glöder av färg. Det sker någon gång i mitten av september här i Storhogna. Om någon vecka har kanske höstvindarna tagit löven från björkarna och det skiftar mer mot brunt.

Idag tog vi en kort tur ut på en myr vid Vargens camping. Jag hade sett färgerna när jag cyklade förbi tidigare under dagen och tänkte att det kan bli fint framåt eftermiddagen. I morgon ska vi packa med oss lunch i ryggsäckarna och gå upp en topp vi inte varit på förut. Jag ser framemot en hel dag ute oh tror det kan var riktigt fint där uppe.

På tal att naturen förbereder sig så är det en väldigt fart på ekorrarna som uppehåller sig vid vår stuga. Det märks att det är höst och fokuset ligger på att hitta så mycket mat som möjligt oh gömma det för framtiden. Hitta mat här är inte särskilt svårt för de små. De har holken, en aldrig sinade källa till mat. Däremot är det lite klurigare att gömma jordnötterna, minnas var de är och framförallt få ha de gömda nötterna i fred. Det kan nämligen hända att de nötterna den ena grävt ned hittas och bärs i väg en annan precis efteråt.

Det är spännande att få följa dem och märka att de blir lite mindre skygga för varje gång jag är ute. Jag har riggat en bra plats med nötter och suttit och väntat i dag. Småpratat med den som varit i holken och hoppats att högen med nötter på marken ska vara lockade. Efter en stunds väntan kom den ena fram, tittade nyfiken och oskyggt på mig innan den samlade nötter i kinderna och försvann bakom bilen och in i buskarna.

Det var det lilla för i dag. Jag hoppas inte det dröjer lika länge mellan inläggen framöver som det gjort innan. Mer uppdaterad är min Instagram. Ni får gärna följa mig där om ni vill!