Norrskens och nattfoto

Det biter lite i kinderna när jag kliver ut bilen. Månen lyser så starkt att min pannlampa känns överflödig. Jag knäpper på mig snöskorna och känner hur fingrarna blir kalla. Jag tar mig mina stora tumvantar och plockar ut stativet och hänger på mig ryggsäcken. Där i ligger en termos kaffe, en kåsa och ett par extra vantar. Jag känner efter för att vara säker på att det där extra kamerabatteriet ligger i jackans innerficka nära min kropp för att inte bli kallt.

Klockan är runt tio på kvällen och jag ska jobba dagen efter. Jag tänker att det i bland får vara värt lite trötthet dagen efter ett kvällsäventyr med kameran medan jag pulsar upp för en hög snöplogkant. Jag går efter en stig, upptrampad av både kängor och skidspår, för att komma till en av de där platserna på fjällkanten som jag ofta besöker oavsett årstid.

Det är alldeles stilla på fjället. Tyst och nästan overkligt starkt månljus. Det lyser upp det vita fjället och det känns som jag står i en tavla av dova färger. Trots att det är natt är det nästan lika ljust som på dagen. Månen är lika stark som solen när jag knäpper en bild med den som motiv. Vänder mig om och fotar skidspåret och fjället framför mig. Jag fryser lite om tårna och ser på telefonen att det nästan är 20 grader kallt. Men det gör ändå inget. Jag har en bild jag vill ta. En bild som länge funnits i mitt huvud.

Jag exponerar med lite längre slutartid och ser att det kan anas ett svagt norrsken i horisonten men månljuset är för dominerande. Jag tar den där bilden jag har tänkt på och dricker lite kaffe medan kameran exponerar i 30 sekunder. När tårna blir för kalla går jag upp mot ledkryssen i den djupa snön och får upp värmen. Ställer skärpa och komponerar och tar en bild. Det blir den sista. Kameran har blivit för kall.

Någon vecka senare står jag med snöskor bland snötyngda granar på toppen av Katrina. Månen lyser bakom mig och framför min kamera dansar ett vackert norrsken. Gröna och lila färger pulserar bakom trädtopparna och jag har komponerat min bild med djurspår i fonden och norrskenet bakom träden. Jag har lyckats sätta skärpan med hjälp av pannlampan på granarna och hittat en slutartid som passar. Jag är förväntansfull och när sensorn klickar till och stänger sig tittar jag på bilden. Ser att det blir precis som jag tänkt mig.

Efteråt sitter jag länge i Lightroom, sorterar bilder, redigerar och ser hur min bild växer fram från sitt RAW-format. Tiden rinner i väg och jag bläddrar bland bilderna. Ser de där nattbilderna jag tog från toppen av berget hemma i stan. Bilarnas ljus på Frösöbron och hur effektfullt alla stadens lampor blir i mörkret.

Och det är det här som är tjusningen med fotografering nattetid oavsett om det är stadslivet, månljuset på fjället eller ett norrsken. För även om det är mörkt finns det massor av ljus och färger bara man låter kameran få ta tid på sig att få in ljus. Och även om det är natt och mörkt finns det massor av spännande motiv att fota och ett bra tillfälle att experimentera!